Att lära sig krydda maten!

Jag har alltid tyckt om att laga mat.
Men inte förrän jag träffade min goda väninna Åsa från Dalarna, som jag delade lägenhet med under studietiden i Stockholm, har jag förstått hur man liksom får till det lilla extra med maten. Hur man får den oförglömlig. Eller ja...

Oförglömlig. Det kan man säga att maten var innan oxå.
Åsa minns tydligt hur hon genomled frukostarna där jag serverade havregrynsgröt. Den var osaltad. Jag hade nämligen fått för mig att jag skulle minska ner på saltet.
När jag bjöd på pasta svalde hon både en och två gånger innan hon "högg in". Pastan var mer än överkokt och även den osaltad.
Det var inte ovanligt att alla köttfärsrätter var smaklösa. Och ofta serverade jag tydligen torr mat, då sås inte var min grej...

Under mina tre studieår lärde jag mig inte bara det som förskollärarutbildningen hade att erbjuda, utan även att laga mat på ett tillfredsställande sätt. Jag gick även ner 20 kilo, då Åsa även introducerade mig i viktväktarnas kokkonst.

Om detta tänker jag försöka blogga om.

Välkommen hit!
Fru Eriksson